Smith har också ett något ovanligt grepp om historien – i alla fall för oss västerlänningar. Huvudpersonen är begåvad violinist – och kamikazepilot. Året är 1945 och Taro har alltid varit beredd att offra allt för sitt land. Tills han träffar den unga Hana. Hon jobbar på basen där Tara är stationerad och en dag hör hon honom spela på sin violin. Hana blev själv begravd i rasmassor efter en bombräd och tänker ofta att det bästa nog varit om hon dött men mötet med den musicerande piloten väcker något till liv inom henne igen. Kriget kommer att slita dem ifrån varandra – går det att leva ett helt liv på åtta korta dagar?