Vågorna har liknats vid ett impressionistiskt måleri och en symfoni, men närmast kommer man nog om man liknar den vid ett stycke kammarmusik för sex stämmor. Det är kring Percival den starke och beundrade, tidigt bortgången och saknad av alla, som romanens sex gestalter grupperar sig. Där är drömmarnas Louis och Rhoda och Jinny som dansar fram under salongernas kristallkronor. Där är Susan den moderliga, Neville den intellektuelle, som evigt söker den motpart som kan ersätta Percival, och slutligen Bernhard, ständigt med alla sinnen öppna för nya berättelser. Vågorna ger sex porträtt med stark djupverkan i sin infattning av en enda dag, från gryning till begynnande natt.