Vackert, gripande och äkta. Gränbystadens bibliotek tipsar om böcker som på något sätt alla rör döden.

alt= " "

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Detta är en rörande roadmovie, som med finess och finkänslighet tar upp viktiga livsfrågor. En liten berättelse med stor visdom. En hyllning till livet och vänskapen, och till de små ting som ofta skänker oss störst glädje. Det är en gripande berättelse som fängslat läsare världen över. /Karin

alt= " "

Efter flera tusen rad av Reidar Ekner

Reidar Ekners dotter Torun dog i cancer när hon var åtta år gammal, och denna diktsamling från 1974 är skriven till hennes minne. I dikterna får läsaren följa Torun under sjukdomstiden fram till hennes bortgång. Tung läsning som väcker tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Läs den just därför. /Kalle

alt= " "

Sov du så diskar jag av Stig Claesson (Slas)

Ida Adriana och John Andersson återfinner varandra sent i livet och får några få år tillsammans innan det blir dags att skiljas för alltid. Innerligt och lågmält humoristiskt om livskamratskap och död på ålderns höst, så långt ifrån himlastormande ungdomspassion som det över huvud taget är möjligt att komma. Bokens vackra titel säger egentligen allt. /Kalle

alt= " "

En bön för de stulna av Jennifer Clement

Boken utspelar sig i en liten fattig by på den mexikanska landsbygden som kontrolleras av drogkartellerna. Här finns bara kvinnor och barn kvar sen männen sökt jobb utomlands och man lever under ett ständigt hot att flickorna ska kidnappas. Så länge som möjligt försöker flickorna se ut som pojkar och när de blir större försöker mammorna göra de fula, för det är de vackraste som plockas upp. Många gånger återvänder de inte levande. Det här är en stark och mycket drabbande skildring med verklighetsunderlag. /Lise

a

Barndomsbrunnen av Göran Greider

När Göran Greider drabbas av cancer, tidvis sängliggande och isolerad på grund av coronapandemin dyker många barndomsminnen upp. Han är uppvuxen i en arbetarfamilj och har alltid med ett klassperspektiv i sitt skrivande. Det här är en skildring i dödens närhet, men full av humor, värme och livsglädje. /Lise

alt= " "

En sorts kärlek av Ray Kluun

Sten och Carmen är ett ” lyckat” par som lever ett bekymmersfritt liv i Amsterdam. De jobbar i reklambranschen och umgås i innekretsarna. Allting förändras när Carmen drabbas av obotlig bröstcancer. Sten försöker vara den perfekta maken, stötta vid sjukhusbesök och ta hand om den lilla dottern, men på nätterna spårar han ur med ett vilt uteliv med droger och andra kvinnor. Det är en skoningslös, självbiografisk skildring av hur sorg kan yttra sig. I fortsättningen, Änklingen, skildras tiden efter Carmens död. /Lise

alt= " "

Anteckningar om sorg av Chimamanda Ngozi Adichie

Mitt i brinnande pandemi förlorar Chimamanda Ngozi Adichie utan förvarning sin älskade far. Utan möjlighet att resa till faderns begravning på grund av reserestriktioner sitter författarinnan fast i USA, långt ifrån sin familj, ensam med sin sorg. I en finstämd essä som kännetecknas av Adichies precisa och osentimentala språk försöker hon bearbeta händelsen och den stora saknaden efter fadern. Hon skriver om sorgens väsen och om att dela upplevelsen av förlust med miljoner andra. En höst personlig och ändå så allmängiltig bok om att förlora en närstående. /Paula

alt= " "

Kristian Gidlund var musiker och journalist, 29 år och i början på sin livsresa, då han fick beskedet att han hade cancer. När han påbörjade sin första cellgiftsbehandling startade han en blogg han kallade I kroppen min. Det är den bloggen som blivit denna bok. ”Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka. Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen.” /Paula

alt= " "

Den sista resan av Jenny Diski

När Jenny Diski skrev den självbiografiska boken Den sista resan, hade hon fått veta att hon hade både lungcancer och fibros och att hon hade mellan två och tre år kvar att leva. Det blev knappt två. Boken består av två delar, en som handlar om åren hon bodde med författaren Doris Lessing, och en som består av essäer om döendet, som hon löpande lät publicera i London Review of Books. Med skoningslös blick beskriver hon vad som sker med hennes kropp, berättar om ett liv där man inte längre orkar något, och om sorgen i att inte få se sina barnbarn växa upp. Osentimentalt, äkta och berörande. /Paula