Journalisten och författaren Margit Silberstein berättar här om sina föräldrar Ernst och Ili, födda i Transsylvanien (Rumänien/Ungern) och överlevare från läger i Sibirien respektive Auschwitz och Bergen-Belsen. Efter fyra år som åtskilda under och efter kriget lyckas de återförenas i Sverige, gifta sig och bilda familj, samtidigt som alla andra släktingar har försvunnit. De står ensamma i världen och barnen, Margit och brodern Willy, blir allt. Silberstein skildrar föräldrarnas upplevelser, men också den egna uppväxten i Norrköping. Boken visar på konsekvenserna av Förintelsen även hos efterkommande generationer – hur minnet, sorgen och smärtan över de som inte längre finns lever vidare