Sök böcker, filmer, musik...

Under november månad visar vi filmer där skådespelare från Teater Blanca läser dikter utgivna av Bokförlaget Edda.

Vad gör vi när änglarna har

övergett oss? Vad gör vi när

allt de efterlämnat är en extra

kubikmeter luft att andas i,

till liten glädje och föga

fröjd? Er är idag en ängel

berövad, som varit er tröst

i de girigas stad. Julregnet

faller svart och i sjukhusets

korridorer sitter de döendes

döttrar under grovpyntade granar

och lägger patiencer som aldrig

går ut. Ingen frid och ingen

tröst, men änglafingrarnas

avskedsvärme mot handflatorna

manar dig att hålla ut, ett

litet stycke till, bara lite till,

en gång till, igen.

Henning Kramer Berg
ur boken Morrhårsmusik

Men vad såg jag i dessa ögon som mist sina pärlor

Vad såg jag i dessa händer
som inte längre kan gripa

Jag såg en människa som inte kände smärta,
bara förnam den
I det förgångna såg hon sig själv
utan händer; utan ögon.

Vad såg jag i denna människa
annat än ett väsen som trodde
att barn kunde leva

under vatten

Jasim Mohamed
ur boken Vittnen till meningslösa händelser

Men en pappa och hans son, vad kan de

göra åt det oändliga avståndet mellan fäder

och söner. Vid det kalla havet på den tyska

sidan, nära Sylt, spelade de minigolf en ruggig

eftermiddag i juni. De var nästan ensamma.

På det sjätte hålet fanns det där

hindret när man måste slå bollen med perfekt

hastighet uppför ett lutande plan så att

bollen inte studsar tillbaka utan faller ner i

springan som en blydagg eller ett dun. Båda

lyckades först på sjunde slaget, men då återstod

en putt så det blev två åttor. De låg lika

inför det sista hålet. Då bestämde sig pappan

för att låta sonen vinna.

Sonen bestämde sig för att låta pappan vinna.

De stod där hela kvällen och slog fel. De

gick hem förvånade över kylan från havet,

förvånade över att vara så lika.

Lars Häger
ur boken Världens kärlek

skolbussen är på väg

med argbiggan mobbaren alkisen

narkomanen hustrumisshandlaren

pissruskan och självmördaren ombord

som porträtt i en levande tarotkortlek

världsalltets härskarinna idioten djävulen

döden och den hängde

under solen och stjärnan

någon läser högt ur svarta ballader

klockan är fem i tre

tiden står stilla

Maria Vedin
ur boken Jag vet att du väntar på mig

Under sängen

Under skåpet

Under bordet

Under dörren

Under soffan

Under mattan

Under allting i mitt trånga rum

ligger många långa gångna nätter

då jag samlade ihop pärlorna

från det gamla halsbandet

som mormor trädde kring min hals

när jag var liten.

Rascha Omran
ur boken Ett hjärta av torkad lera

Den som inte kan berätta sitt liv

blir sjuk. Den som berättar sitt liv ljuger. Till och

med namnen ljuger: fågelhund, oxeltand, tusenfoting.

Man kan lägga lögnerna på diskbänken

och skära lite i dom för att se hur de är gjorda

inuti. Gott om hushållspapper under så att de

kan rinna av ordentligt.

Magnus Ringgren
ur boken Mäta

På min fars gravsten stod det: ”Jag visste att det var dags.”

Vårt hus levde. Det var i rörelse,

det hade en sång. Alla som sjöng

stod i rader längs järnvägsspåren.

När vinden blåste längst rälsen

sjöng varenda granne. Vid det sista

huset följde jag vinden – den

lämnade världen och fortsatte.

Vinden och jag kände till rymden som fanns

framför oss, världen som ett tomt rum.

Jag såg tillbaka där himlen förr ner.

Somliga dagar kom det aldrig några tåg.

En del fåglar hade ingen sång.

William Stafford
ur boken Det jag möter förvandlas till mitt liv.

Här läser skådespelarna poeten Rascha Omran tillsammans.
 

Diktmånad är ett samarbete mellan Bibliotek Uppsala, Teater Blanca och Bokförlaget Edda.