Sök böcker, filmer, musik...

Här hittar du textversionen av Bibliotek Uppsala-podden, avsnitt Till mitt försvar med försvarsadvokaten Sargon De Basso. I samtal med journalisten Leonidas Aretakis Terne.

Madeleine Banks: Välkomna alla ni som lyssnar, det här är Bibliotek Uppsala-podden där vi spelar in samtal om litteratur och samhällsdebatt. Jag heter Madeleine och jag sitter här med min kollega Helena. Hej Helena, vilka är vi egentligen?

Helena Pennlöv Smedberg: Det är vi som jobbar i programgruppen på bibblan med att boka författare och moderatorer.

Madeleine Banks: Jamen precis, och nu ska vi få lyssna på ett samtal som vi spelade in härom kvällen med försvarsadvokaten Sargon De Basso, aktuell med boken Till mitt försvar. Och det är en bok som handlar om hans liv och framförallt hans yrke. Och jag tycker Sargon är så intressant för han vistas ju i en värld som många av oss egentligen bara läser om i böcker och i media - han lever liksom mitt i den kriminella världen fast ändå på tryggt avstånd.

Helena Pennlöv Smedberg: Ja jag var ju hemma och var förkyld den där kvällen, så det ska bli jättespännande att äntligen få höra det här samtalet. Man hör ju många som pratar om hårdare straff och gängvåld nu förtiden, är det här någonting som han kommer in på under samtalet?

Madeleine Banks: Ja för att utrycka sig milt så kan man säga att han har en helt annan bild än den som de flesta politiker och journalister basunerar ut nu för tiden.

Helena Pennlöv Smedberg: Det låter jätteintressant tycker jag, då kör vi i gång samtalet så kan vi väl prata lite efteråt om vad vi tar med oss av det.

Madeleine Banks: Absolut, då har det blivit dags för försvarsadvokaten Sargon De Basso och det är Leonidas Aretakis Tärne, journalist på tidningen DN som håller i samtalet.

Leonidas Aretakis Terne: Ja välkomna, jag tänkte ändå att jag skulle ge en presentation av gästen ikväll, Sargon De Basso, han är en advokat med kontroversiella brottmål som specialitet. Han har hjälpt kändisar som Mikael Persbrandt ta kampen mot skvallerjournalistiken, han har försvarat nynazister som Per Öberg från Nordiska Motståndsrörelsen. Han tror stenhårt på allas rätt till ett försvar. Och Till mitt försvar heter också hans nya bok skriven av Peter Johansson efter hundratals intervjutimmar med Sargon De Basso och där berättar han om vägen från uppväxten i Jakobsberg via praktik på anrika advokatbyrån Althins till att i dag driva eget. Jag vet inte om jag fick med allt där, var det okej, vad tror du?

Sargon De Basso: Nämen det var mitt i prick.

Leonidas Aretakis Terne: Mitt i prick, ja tack så mycket, vad bra. Men i alla fall varmt välkommen, kan vi inte ge en applåd ändå vi som är här?

Publiken: [applåd]

Sargon De Basso: Tack.

Leonidas Aretakis Terne: Va fint, jag tänkte vi skulle börja med, du skulle egentligen ha suttit här nästan skulle jag säga, du skulle egentligen ha blivit journalist, eller hur? Vad var det som hände?

Sargon De Basso: Ja, det var en sådan där osorterad tanke som jag hade i övre tonåren, om att jag skulle plugga journalistik och rädda världen var ungefär tankegångarna, du vet så där, blottlägga världens orättvisor genom dokumentärfilmande och så vidare, men jag hade en mamma som fick mig på bättre tankar helt enkelt.

Leonidas Aretakis Terne: Okej så dina föräldrar låg på och la sig i vad du skulle göra, eller hur var det?

Sargon De Basso: Sanningen är att jag faktiskt missade ansökningsdatumet till journalisthögskolan och sen funderade jag på, jag hade liksom en plan b, eller jag hade ingen plan b och då var mamma lite inne på, va fan, du skulle kanske plugga juristlinjen, det skulle nog passa dig ungefär.

Leonidas Aretakis Terne: Du berättade, jag tänkte att vi kan lära känna dig lite grann innan vi går in på dom lite heta dagsfrågorna, du berättade i boken att du hade det rätt tuff på juristlinjen, att du kämpade med betygen, hur kommer det sig att du fick kämpa så mycket? Kände du att du inte passade in, eller hur var det?

Sargon De Basso: Jag började juristlinjen när jag var 18 år, eller direkt efter gymnasiet åtminstone så jag hade ingen annan studievana. Sen är det ju så, juristlinjen lockar ju människor och speciellt här i Uppsala från hela landet, och det är ju läshuvuden som kommer hit så det är ju jäkligt konkurrensutsatt.

Leonidas Aretakis Terne: Och du var ett…?

Sargon De Basso: …jag var ett vad då?

Leonidas Aretakis Terne: Inte ett läshuvud utan ett?

Sargon De Basso: Nej jag skulle till och med säga att när det gäller juridik och att se paragrafers uppbyggnad och sammanhang med varandra och så vidare så var jag kraftigt underpresterande, jag kände mig och var nog säkert lite mer pantad än de övriga på juristlinjen - och det skäms jag inte för att säga.

Leonidas Aretakis Terne: Det finns också något slags thrillerinslag närmast i boken där du har ett åtal hängande över dig, kan du inte berätta vad det var och vad konsekvenserna hade kunnat bli?

Sargon De Basso: Ja konsekvenserna hade nog blivit att jag inte hade suttit på ett författarsamtal i Uppsala och pratat om min advokatgärning år 2020. Det var så att jag jobbade på familjens krog i Örebro, först som nisse och sen som bartender under tonåren. Och där utbröt det ett jäkla slagsmål en lördagskväll tror jag att det var, eller om det var en söndagskväll, som slutade med att jag blev åtalad för misshandel. Och jag var då tror jag 18 eller 19 år när händelsen inträffade och jag hann nästan plugga hela juristlinjen alltså till tredje året innan målet kom upp i tingsrätten. Så att där stod det och vägde - antingen så skulle jag bli liksom den stora advokaten som jag hade drömmar om eller så skulle jag bli fängelsekund - och jag blev frikänd. Rättssäkerheten funkade, då på 90-talet åtminstone.

Leonidas Aretakis Terne: Om vi tar och snabbspolar lite nu då, nu har du egen byrå. Du förekommer ofta i olika mediala sammanhang och diskuterar olika domar och sådär... hur kommer det sig att du hamnade just i den här delen av juridiken att bli försvarsadvokat i brottmål, och då tänker jag inte främst på vilka ställen och vilka fall du råkar få, utan snarare hur det ommer sig att du stannat kvar där? Varför är det viktigt för dig med brottmål?

Sargon De Basso: För alla som pluggar juristlinjen så vill ju alla bli flådiga affärsjurister, det är ju det som är normen kan man säga på juristlinjen. Alla vill jobba på Mannheimer & Swartling och Vinge och ha dom dyra kostymerna och tävla om vem det är som tar mest per timme ungefär, så det är ju det som är målbilden för 90% av alla juriststudenter skulle jag gissa.

Jag fick intresse för brottmål när juridiska eller Juridicum arrangerade en paneldebatt ungefär efter halva utbildningen som handlade om svenska domstolar dömer rätt i sexual-mål. Och i den paneldebatten satt Billy Butt, det var ett jättekänt fall då på 90-talet, min blivande arbetsgivare Peter Althin, och sen var det ytterligare representanter då, någon från åklagarmyndigheten och så vidare. Och Peter Althin, han var den där florettfäktaren, retorikern, han var den där helt briljanta stjärnadvokaten så att jag blev helt hänförd när jag såg honom. Och så fick jag liksom någonstans en förebild från den stunden skulle man kunna säga, och så sa för mig själv att så där skulle jag också vilja bli när jag blir stor ungefär.

Leonidas Aretakis Terne: Okej men handlade det också om vilka man företräder, finns det någon sådan aspekt i…

Sargon De Basso: Definitivt, definitivt - för jag har inte fallenhet eller något intresse för att företräda stora bolag i ambitionen att göra ett miljardbolag rikare än vad de redan är, det ger mig fan ta mig ingenting. Det är självklart att man skulle vilja företräda den enskilde, den lilla människan så att, ja, det har betydelse.

Leonidas Aretakis Terne: Så hur kommer det sig att du har det idealet? Att företräda den lilla människan? Finns det något i din bakgrund eller?

Sargon De Basso: Ja jag vet vad du är ute och fiskar efter (båda skrattar) jo människor tycker att det är så jäkla jobbigt att prata om politik i det här landet och man vill helst inte bekänna färg och så vidare, jag har inga problem att säga det, jag har en jäkligt röd bakgrund, och när jag säger att jag har en röd bakgrund då menar jag att vi hade liksom en staty av Lenin i vardagsrumsbokhyllan… och Karl Marx Das Kapital på liksom tre olika språk, alla band. Och det är självklart att med den bakgrunden så är ju den lilla människans perspektiv alltid utgångspunkten va, och där liksom ligger ju hela patoset. Så det är jag nog ganska säker på att det har spelat in för vilka jag företräder, även i vuxen ålder. Och sen har jag kommit över Lenin, det vill jag säga.

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Leonidas Aretakis Terne: Det är noterat.

Sargon De Basso: Ja, jag idoliserar inte honom i dag.

Leonidas Aretakis Terne: Men det är ändå intressant för i boken förekommer till och med ett molotov cocktail-attentat, som du kokar ihop själv bokstavligen, som är en brandbomb kan säga, som du slänger, den hamnar i ett träd och trillar ner eller hur är det? Det är något sånt där, vad handlade det om? Det var för världsproletariatet men…

Sargon De Basso: Jamen det var lite så, ja men jag vet inte, det var lite så där i kölvattnet av kalla kriget, jag skulle då säga att jag är uppvuxen i den tiden, allt från Baader Meinhof till statskuppen i Chile till allt som var världspolitik då, man var ju så engagerad, intresserad och fascinerad och liksom i hela den där vänsterrörelsen så fanns det ju även ett visst mått av våldsromantik va, och nånstans så fick jag för mig i min ungdom när jag liksom bläddrade i pappas gamla böcker som är sprungna ur 68-vänstern… så såg jag en handbok i hur man gjorde en molotov cocktail och så tänkte jag fan jag ska också testa att göra det i förhoppning om att jag nån gång stå på barrikaderna, ja, du vet ju hur det är…

Leonidas Aretakis Terne: Är det Anarkistens kokbok, var det den eller?

Sargon De Basso: [skratt]

Sargon De Basso: Ja men det var ungefär så.

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: Ja men okej, då är vi någonstans i samtiden, du är nu en brottmålsadvokat och det är ju, det är ju mitt i tiden på något vis, gängkriminaliteten är en hett debatterad fråga. Parti efter parti tävlar i att vara liksom, föreslå olika lagförslag som ska komma till hjälp, hur ser du från din horisont på dom här frågorna och på den debatt som förs?

Sargon De Basso: Debatten är helt jävla aningslös om du frågar mig. Alla dom förslag som kommer från politiskt håll är fullkomligt jäkla galna, dom är populistiska, det finns ingen evidens i att dom funkar över huvud taget. Dom är stigmatiserande. Dom är bara jäkligt osköna om du frågar mig. Varenda en av dom förslagen som kommer. Det är min uppfattning. Däremot finns det en debatt också som rör allvarlig brottslighet kontra ungdomsrabatter, och det skriver jag faktiskt om i boken… där har jag respekt för att när det gäller dödligt våld så kan ungdomsrabatterna få ett sådant utfall att det framstår som stötande för liksom det allmänna rättsmedvetandet, där är jag beredd att titta på liksom en lagändring, absolut. Alla andra galenskaper om att man ska kunna få visitera och avlyssna folk utan brottsmisstankar och så vidare. Nej men allt handlar ju för fan om att få delningar och klick och…

Leonidas Aretakis Terne: Men det är ju partier som föreslår dom här sakerna framför allt?

Sargon De Basso: Ja och dom följer ju klicken också. Dom är ju lika angelägna dom också. Jag såg något förslag härom dagarna som handlade om att man då för att markera mot kriminella föräldrar, som en markering mot föräldrarna, ska tvångsomhänderta deras barn. Alltså i gamla Svedala på 2000-talet. Hur galet är inte det?

Leonidas Aretakis Terne: Men vad ska man göra då, för många ute i samhället uppfattar ju det här som ett stort problem?

Sargon De Basso: Man ska lösa brotten, vad är problemet? Lös brotten för guds skull. Jag menar i USA hade dom ett jätteproblem på 70-, 80-talet med den italienska maffian som hade förgreningar rakt in i allt från fackföreningar till byggbranschen och så vidare som var liksom riktig organiserad brottslighet. Inte det vi pratar om i Sverige i dag. Men med hjälp av gammalt hederligt snutarbete i form av spaning, avlyssning, kartläggning så knäckte dom den italienska maffian. Och i dag är den i princip utraderad. Och vi kan göra det i Sverige i dag också.

Leonidas Aretakis Terne: Utan lagändringar?

Sargon De Basso: Ja absolut, med gammalt hederligt polisarbete - avsätt resurser, punktmarkera och gör ert jobb för guds skull i stället för att hitta genvägar och alltid skylla på systemet, allt är systemets fel, hela tiden.

Leonidas Aretakis Terne: Vilken roll tycker du att kriminaljournalistiken spelar in i det här? Du skriver väldigt mycket här i boken om ditt enmanskrig mot medierna i olika sammanhang och i det här fallet kriminaljournalistiken, vad tycker du om den?

Sargon De Basso: Alltså oansvariga medier är ett problem, ansvariga medier är en dygd och det är en absolut nödvändighet för ett demokratiskt samhälle.

Leonidas Aretakis Terne: …och vad har vi då?

Sargon De Basso: Lite för mycket av det första ska jag säga. Tyvärr är det på det sättet för allt handlar om sensation, att få klick och delningar precis som jag säger. Man skapar nidbilder av samhället, man ljuger för befolkningen, man har missvisande journalistik som är jätteproblematisk, varför då? För folk går ut i vallokalerna och röstar med utgångspunkt från vadå? Från det dom har läst i tidningarna, och det du läser i tidningarna allt som oftast, och dom som sätter agendan när det gäller kriminaljournalistiken. Det är bara ren och skär jävla dynga, det är bullshit.

Leonidas Aretakis Terne: Men är inte problemet, för jag vet till exempel att för 100 år sedan ungefär så var det 90% av alla kriminalfall var det namnpubliceringar och så vidare. I dag så finns det ju ändå en relativ begränsning. Däremot har vi ju ett annat klimat än för 10 år sedan med alla alternativmedier, där det inte spelar någon roll vad tidningarna gör. Och då är ju frågan, då kanske man lägger sig lite mittemellan, man rapporterar om ett fall, eftersom det finns ett tryck utifrån samhället att rapportera om kriminaliteten - men man lägger sig inte på samma nivå som dom där medierna utanför. Men hur ska man balansera där, jag menar dom finns ju ändå?

Sargon De Basso: Hur länge ska liksom journalist-Sverige peka på alternativmedierna och säga titta, men dom är värre än oss. Det där håller inte längre, vet du varför? För att Expressen har fler fällningar i pressens opinionsnämnd än vad Nyheter Idag har. Skulle jag gissa va, jag har inga superfärska data. Det finns ingen skillnad idag på kvällspressen och de alternativa medierna i form av pressetik menar jag på när det gäller namn och bildpubliceringar, uthängningar. Det finns inga skillnader i dag. Däremot dagspressen och lokalpressen har en helt annan etik. Men när det gäller kvällspressen och i synnerhet Expressen som är framförallt en tidning…

Leonidas Aretakis Terne: Vi kan komma in på det, vi kan komma in på det igen….

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Sargon De Basso: …det är dom jag har ett korståg emot.

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: Du har ju en del tuffa fall också.

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Bland annat Anders, en pappa som mördar sina barn.

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: I en brand, en eldsvåda.

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Hur gör man som jurist, rent känslomässigt och yrkesmässigt för att jobba med såna fall?

Sargon De Basso: Mm… Man får ju alltid den här frågan; hur klarar du av känslomässigt att företräda en människa som är åtalad för någonting som är ohyggligt va… Och i det fallet.. det var ju exceptionellt. Det händer ju inte varje dag i veckan att man företräder en person som har bränt ihjäl sina barn levande va. Så det var en fruktansvärd tragedi redan som det var. Men på nåt sätt så, ganska tidigt i karriären så blir man liksom, nästan som amputerad i själen i den bemärkelsen att när man kliver in i yrkesrollen så lägger man känslorna vid sidan av. Och det funkar i 99% av fallen. Nån gång så.. så blir det fel va, och då har jag gjort så att jag bara har avstått från det ärendet. Men i det här fallet så lyckades jag, kände jag, att lägga känslorna åt sidan och rent sakligt bara förhålla mig till mitt uppdrag. Och mitt uppdrag var att tillgodose hans intressen så långt det gick.

Leonidas Aretakis Terne: Det känns som att du samtidigt vill till och med humanisera honom i boken?

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: Var det en.. Fanns det en poäng för dig att göra det?

Sargon De Basso: Alltså grejen är den… jag vete fan hur jag ska förklara det hära. Eftersom att jag har företrätt så många människor som har varit åtalade just för det som är kanske det mest ohyggliga en människa kan tänka sig, mord alltså, så är det så jävla svårt att på nåt sätt förklara att när du sitter uppe på häktet med den personen, så ska du veta att det är så förvånansvärt många utav dom som är… alltså som… du vet dom är som precis vilken annan människa som helst när du pratar med dom. Alltså det andas inte…. det står inte mördare i pannan på dom. Dom är inte så där helt filmiskt galna i huvudet och så vidare. Utan dom sitter och pratar med mig precis som du och jag sitter och snackar med varandra. Så jäkla rationellt, med liksom allt från känslor av empati, till ånger till va fan det än må vara. Så ja, jag tror nog någonstans att jag ville, även i det mest ohyggliga fallet jag någonsin har avhandlat, förklara att – vet ni vad – han e fan ta mig en människa han också. Så. Jag ville bara ha det sagt liksom, för att sen blev det ju självklart så att i medier och så vidare så utmålades han då som ett monster. Och det har jag fan förståelse för i ett sånt ärende. Det har jag absolut.

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: En annan aspekt av det här med vilken roll känslor på spela.. det är ju vilken roll de får spela i rättssalen, alltså under rättegången sådära. Du skriver ju ganska positivt om det här med att, inte vet jag, att veta när man ska spela på vilket register. När man ska trycka ner ett vittne litegrann och få dem att ifrågasätta sin egen historia, kanske anspela på känslor hos dom andra som finns i salen och hos vittnen och så vidare. Hur pass mycket är det ok? För mig som inte är jurist så låter det som att det är icke-juridiska faktorer som börjar spela in i utfallet.

Sargon De Basso: Speta frågan lite… det blev.. jag måste hänga med här.

Leonidas Aretakis Terne: Alltså hur mycket får man använda sig av…

Sargon De Basso: Ta ut svängarna?

Leonidas Aretakis Terne: Ta ut svängarna i retorik, känslor, trycka ner ett vittne och så vidare. Det är ju inte nåt som står i lagboken.

Sargon De Basso: Nej, nej, nej.

Leonidas Aretakis Terne: Då börjar ju det spela roll i stället?

Sargon De Basso: Amen ok, det är en bra fråga. Då är det så hära: vårt uppdrag som advokat det är att nitiskt företräda vår klient i dennes intresse. Och jag brukar säga det att den bortre gränsen, självklart, det finns ju spelregler i rättegångsbalken… du får inte ställa ovidkommande frågor eller nedvärderande frågor och så vidare. Men det är inte vår sak att sätta ett filter på oss själva. Utan det är domstolen som säger att nu har du gått för långt, och som stoppar dig, och helst ska du ju inte gå för långt bara. Så att jag skulle nog säga att den yttre gränsen, är det som är till gagn för din egen klient. Men går du för långt, då slår det tillbaka mot din egen klient.

Leonidas Aretakis Terne: Mm.

Sargon De Basso: Det kan jag säga med en gång, en oskön advokat som trycker ner en målsägande i dojan, som beter sig ohövligt och på ett dåligt sätt, det slår bara tillbaka mot försvaret.

Leonidas Aretakis Terne: Mm.

Sargon De Basso: Du har ingenting av det att i en rättssal bete dig som en skitstövel.

Leonidas Aretakis Terne: En relaterad fråga är att det nyligen har diskuterats huruvida det finns grabbighet i.. bland advokater. Det finns en åklagare som skrev en debattartikel. Jag vet inte om du har läst den? Men som handlar om att vissa försvarsadvokater, alltså din byrå nämns överhuvudtaget inte, utan det är mer en allmän debatt som det vore kul att höra dig i. Men.. att manliga försvarsadvokater som företräder kriminella kan ha en ganska grabbig stil. För.. bland annat för att det sitter ganska många potentiella nya klienter ute i salen och att om man har en grabbig stil, då visar man att man är en bra advokat i då dom klienternas ögon, om man tänker sig att dom ofta är män, dom kriminella ofta är män då som sitter där. Det här är alltså den kritik som finns. Och åklagaren.. det finns en genusaspekt i det också som är att åklagare är ju ofta kvinnor och försvarsadvokater är ofta män. Och att.. enligt den hära debattartikeln och enligt.. jag har hört mig för litegrann också och en kvinnlig jurist som jag känner bekräftar att det kan va så, att det kan finnas såhär viss grabbighet bland försvarsadvokaterna. Känner du igen det här? Är det…

Sargon De Basso: I viss mån har det väl funnits. Och det har väl och göra med att försvaryrket har varit mansdominerat men.. den kartan håller ju på och ritas om. Och när jag började i början på 2000-talet, för det första var jag den, skulle jag säga, den enda med utländsk bakgrund på en brottmålsbyrå som hade fått anställning. Jag känner inte till någon annan. Och sen var ungefär representationen att dom större byråerna hade 7-8 medarbetare, varav alla utom en var män. Så ur det liksom kommer säkert lite grabbig kultur och så vidare, det tvivlar jag inte på. Men det ser ju helt annorlunda ut i dag, bara 20 år senare. Och 20 år från i dag, då kan jag säga att då kommer det vara helt tvärtom för det finns inga killar längre som pluggar juristlinjen. Så att den absoluta majoriteten domare är kvinnor, den absoluta majoriteten åklagare är kvinnor och om några år så kommer den absoluta majoriteten av försvarare också vara kvinnor. Det kommer vara totalt kvinnodominerat i alla led i rättssalen så att säga, alla aktörer. Så.. så ser det ut.

Leonidas Aretakis Terne: Nämen vi ska visa ett par filmer tänkte jag. För det finns ju också en aspekt av – det enda är väl att okej, män anlitar män och så vidare.

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Men den andra är att.. alltså att klienterna.. alltså om vi har en uppgång av just gängkriminalitet åtminstone i det allmänna medvetandet så kanske en del byråer försöker marknadsföra sig mot dom. Det har ju varit en sån diskussion.

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Du känner säkert till.. det här är då en.. det här är en rappvideo som jag ska presentera lite innan vi drar igång den tänkte jag. Då har vi alltså Södertörns tingsrätt, så har vi en rappare som heter Z.E där och han.. han går runt på podierna med en lagbok och han pekar lite finger och sådär och så rappar han saker som ”du kan bli fimpad. Skjuter utan att blinka. Brott lönar sig. Det du tjänar om året tjänar jag på en lördag”. Och det här var alltså en advokatbyrå..

Sargon De Basso: Mm.

Leonidas Aretakis Terne: …som bokade in och det är dom som medverkar här också.

Sargon De Basso: Mm.

[Videoklipp spelas upp med rappmusik]

Leonidas Aretakis Terne: Och så kan vi ta den andra. Det är ett kort klipp på 10-15 sekunder. Och i det klippet kommer vi se två jurister på en annan byrå. Den byrån heter faktiskt roligt nog Alpha. Så i alla fall.. Dom sitter med varsin whiskytumlare..

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Leonidas Aretakis Terne: …och solglasögon och dom ger råd till då potentiella klienter för vad dom ska göra om polisen kommer.

[Videoklipp spelas upp med en advokat som ger råd till en klient]

Leonidas Aretakis Terne: Känner du.. känner du till dom här diskussionerna?

Sargon De Basso: Ja jag känner till den där diskussionen mycket väl.

Leonidas Aretakis Terne: Vad är din kommentar?

Sargon De Basso: Nämen jag kan säga såhär att.. om vi tar den första då, den där musikvideon som var så omdebatterad.. det är lite känsligt för mig att liksom sätta mig till dom såhär över kollegor. Och det kan jag säga för att dom kollegorna som var med i den videon känner jag allihopa i princip. Och dom är så långt ifrån gangsteradvokater du kan komma. Det är omdömesgilla och seriösa advokater hela bunten, av dom som jag känner till som var med i den videon va. Och dom har aldrig trampat snett så länge jag känt dom helt enkelt. Sen omständigheterna kring själva videon, det kan inte jag i detalj, men jag vet att det blev ett disciplinärende hos Advokatsamfundet och det blev ett jäkla rabalder medialt. Men jag vill bara understryka det – dom kollegorna som var med i den videon, det är i sanning klanderfria kollegor.

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Leonidas Aretakis Terne: Det var ett bra försvar.

Sargon De Basso: Så dom e.. dom blev friade i min domstol.

Leonidas Aretakis Terne: Mm.

Sargon De Basso: Det är nummer ett. Nummer två, dom andra två kollegorna, som jag sporadiskt också har träffat, men dom känner jag inte lika väl. Dom blev ju prickade av Advokatsamfundet. Dom fick ju varning. Kanske inte med utgångspunkt så mycket för så att säga de råd som dom ger, för att dom råd som dom ger är sånt som egentligen varje brottsmisstänkt har rätt att få veta va, inför ett själva förhör. Men det var liksom auran kring hela den inspelningen som gjorde att då Advokatsamfundet tyckte att dom drog ett löjets skimmer över advokatyrket och därför fick dom den näst hårdaste sanktionen man kan få, nämligen en varning som jag tror också var förenad med straffavgift.

Leonidas Aretakis Terne: Men det känns lite som att dom marknadsför sig mot en viss grupp. Det är framförallt det jag vill komma åt.

Sargon De Basso: Ja men självklart och så är det. Det är en fri marknad så att säga. Det.. vi är ju inte anställda av staten.

Leonidas Aretakis Terne: Nej.

Sargon De Basso: Utan det är en fri marknad och sen får ju varje byrå liksom välja själva hur man vill marknadsföra sig. Men vi har 6000 advokater i Sverige och jag tycker att dom två har fått oproportionerligt mycket utrymme i medierna. Den lilla filmklippet. Och återigen så landar jag vid att…

Leonidas Aretakis Terne: Och i det här samtalet…

[Skratt]

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: Vi går över till frågor om rättssäkerhet. Du har varit väldigt sådär involverad i dom debatterna. Du säger att rättssäkerheten är under attack från höger, från vänster, från alla håll.

Sargon De Basso: Mm.

Leonidas Aretakis Terne: Kan du berätta vad du menar med det?

Sargon De Basso: Jamen det jag tror att det handlar om, det är att det vi upplever.. vi brukar prata i eller.. i den allmänna debatten talar man ju i termer av det så kallade ”kulturkriget”.. medialt och så vidare. Vi har ett kulturkrig i Sverige. Man vill slakta heliga kor och så vidare. Och från högern så har dom ideologiskt vissa fiender och från vänstern har man ideologiskt andra fiender och man vill använda liksom rättsväsendet att komma åt sina ideologiska fiender va. Och då propsar man på hela tiden till exempel om du är en högerfalang så tittar man på: okej, vilken form av brottslighet så har vi en överrepresentation av människor med utländsk bakgrund. Just dom gärningarna, då dubblar vi alla straffen. Varje år så ska det dubblas hela tiden. Medans du på vänsterflanken kanske har andra ideologiska fiender och då kan det ju till och med faktiskt vara den vita medelålders mannen som är ondskan här i världen och då tittar vi på: vart finns dom överrepresenterade? Eller med god representation – ja det kanske sexualmål där dom lyckas komma undan och då ska vi utvidga det straffbara området och dubbla straffen där och så vidare. Så att juridiken används i det här kulturkriget för att komma åt sina ideologiska fiender och jag spyr på hela den företeelsen för att i min värld så finns det bara en enda sak som kan få slut på kulturkriget och sen som kan försona det här landet från allt jävla skit som e nu i den offentliga debatten och det är att alla står lika inför lagen. Thats it. Om vi bara utgår från det så kan jag lova dig, då har vi inget kulturkrig..

Leonidas Aretakis Terne: Men många..

Sargon De Basso: ..att prata om i Sverige.

Leonidas Aretakis Terne: Många argumenterar ju ändå för.. en en sån kontroversiell fråga då där det känns som att kanske vänstern.. ja eller kanske båda men framförallt vänstern driver på lite mer är ju frågan om våldtäkt. Du nämner ju den i..

Sargon De Basso: Mm.

Leonidas Aretakis Terne: Du har ju själv tagit upp den. Det är därför jag tar upp den också.

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Och att där finns det då, menar väl många.. att det är väldigt svårt att lagföra..

Sargon De Basso: Mm.

Leonidas Aretakis Terne: ..just i det fallet.

Sargon De Basso: Mm.

Leonidas Aretakis Terne: Och därför vill man driva upp bevis.. eller liksom.. eller sänka beviskraven kanske man ska säga. Vad tycker du om det? Och finns det något rättssäkert sätt att.. liksom höja andelen fällningar eller är det bara så i det ämnets natur eller i den frågans natur att du kan inte, det är mellan två personer, du har inga vittnen ofta och sådär, det går inte att göra nåt åt det.

Sargon De Basso: Nej, det går att göra nåt åt det, och det som är själva poängen. Och det går att göra det på ett annat sätt än att skapa en rättsordning där oskyldiga döms va.

Leonidas Aretakis Terne: Mm.

Sargon De Basso: För att problemet med det slutna rummets problematik, oftast, för att det man vill komma åt – två personer går in i en sängkammare och den ena säger att det har gått till på ett visst sätt och den andre säger att det har gått till på ett annat sätt. Hur lyckas vi med att lagföra? Allt som oftast, det som är problemet i sexual- och relationsmål, det är att anmälningarna kommer för sent. Där måste vi liksom utbilda medborgarna, folket, till att direkt när liksom upplever att du blivit utsatt för ett brott eller att du som medmänniska runt omkring, och att instinkten kickar in, jag anmäler. Då kommer du se en dramatisk ökning av fällande domar för att bevisningen försvinner på vägen va. Det är de som behöver ske.

Leonidas Aretakis Terne: Och har inte det delvis skett också, att anmälningsfrekvensen har gått upp i Sverige, om man tänker de senaste tjugo åren.

Sargon De Basso: Det är mycket möjligt och där ska vi fortsätta. Där ska vi fortsätta. Det är det som är lösningen på frågan. Men det som inte är lösningen på frågan, det är att vi tänker såhära: nu dömer vi i större utsträckning, och så gör det väl ingenting om 5% blir oskyldigt dömda. Det är inte ok. Det är det jag menar är problemet. För att, det är inte så vi presenterar det. Vårt rättsväsende presenterar allt.. med en sån här gudomlig självklarhet att vi kan aldrig göra fel i Sverige. Det finns inte att vi gör fel i den bemärkelsen att oskyldiga döms. Jag kommer ihåg i början på 2000-talet, att kvälja dom, att ifrågasätta orubblighetsprincipen, du blev stämplad som rättshaverist för i helvete, du var en galenpanna om du påstod att man kunde döma oskyldiga i svenska rättssalar. Och men den kraften, att då börja döma oskyldiga, det blir inte bra.

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: Hur känns det att stå upp mot en sån stor motpart som Expressen och Thomas Mattsson som var chefredaktör då. Du har ju gått i kamp med honom flera gånger. Hur är det att vara en person då, mot en så stor organisation. Söker du dig till det på nåt sätt eller varför, hur hamnar du där?

Sargon De Basso: Egentligen, mitt problem om jag ska va helt uppriktig. Jag borde hålla käften i högre utsträckning.

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Sargon De Basso: Jag är en jävla gaphals, och jag borde ta mindre strider. Alltså för min familjs skull, eller för min omgivning skull eller medarbetares skull. Ibland är jag en jäkla stenhuggare, jag bara går rakt in i en vägg för att jag upplever en orättvisa. Och när jag upplever en orättvisa, en orätt mot en människa som andas mobbing, du vet, när du liksom som stor medieperson eller som ett stort mediahus, bara pissar ner en enskild människa i den här världen, och jag upplever det som en enorm jävla orätt, det bara står mig rätt upp i halsen, det bara slår slint i huvet på mig. Och sen liksom inlåter jag mig i dom här jävla grejerna. Och det är klart att det, hur det känns? Jag ska säga såhära att jag har vaknat upp och fått sms av människor där dom berättar att i Expressen, så har det skrivits en krönika av en av Sveriges kändaste mediapersoner, alltså Thomas Mattsson, där han sitter och insinuerar att jag är nynazist. Eller har sympatier…

Leonidas Aretakis Terne: Eller att du kanske är en cynisk advokat tolkar jag det som, att du företräder nazister.

Sargon De Basso: Nja… ge sig till låns osv. Han har den typen utav…

Leonidas Aretakis Terne: Jamen det finns en antydan… det finns antydningar där…

Sargon De Basso: Ja väldigt många om du frågar mig…Hur känns det då att inför en tidning då, på låt oss säga en miljon läsare, få det epitetet och veta att du ska lämna dina barn på dagis två timmar senare. Ja det känns…ganska oskönt ska jag säga.

Leonidas Aretakis Terne: …men du ger dig ju in…?

Sargon De Basso: ...och man känner sig jävligt liten. Det gör man. Och då kan du ju tänka dig att jag med liksom den makt jag ändå har, alltså juridikens verktyg och så vidare, kan känna mig liten i den stunden. Tänk dig då medborgaren? Som har blivit utsatt för det här jävla superdrevet alltså. Så att…jag vet inte…

Leonidas Aretakis Terne: Jo men det är någonting, det är också nånting, du ger dig in i ganska heta debatter kan man säga. Du företräder nazister, du skriver debattartiklar där du anklagar Expressen för att ljuga för att du säger att de är beväpnade, och då har dom liksom vapen, dom har knivar utanför Expressen i en bil, men dom har den inte i fickan. Och för journalisterna som kanske läser det där, man känner sig inte trygg ändå med att de har knivarna i bilen, förstår du vad jag menar…Behöver du gå så långt för dina klienter att du går ut i media och debatterar i media också, räcker det inte med rättssalen?

Sargon De Basso: Jamen om dom ljuger i media, vilket jag menar att det förekommer.

Leonidas Aretakis Terne: Jamen det är ju liksom, lögn är ett starkt ord i det fallet. Dom har vapen liksom skrev dom, det var nåt sånt där…

Sargon De Basso: Jag kan gå in på det ärendet….

Leonidas Aretakis Terne: Nej du behöver inte gå in i detalj.

Sargon De Basso: Inte i detalj men…då tycker inte jag att lögnen ska få stå oemotsagd. Och jag tycker inte att journalistiken ska användas som ett vapen mot människor som jag vill trycka åt. Journalistiken ska liksom ha den ära och integritet som den liksom ska ha i den här världen. Det är inget vapen som nån redaktion ska använda för att liksom, nita, enskilda personer i låt oss säga ”kamp”. Jag har svårt för det fenomenet. Men det jag skrev om den saken, det skulle jag kunna utveckla, men då blir det liksom ett stickspår.

Leonidas Aretakis Terne: Nej det blir för långt.

Sargon De Basso: [skratt]

Leonidas Aretakis Terne: Ett bättre stickspår eller snarare huvudspår är ju snarare, alltså hur det kommer sig att du väljer att företräda den typen av personer, det känns som att det är viktig del av din, i ditt patos, som också finns i boken?

Sargon De Basso: Nazister menar du?

Leonidas Aretakis Terne: Ja nazister till exempel eller grov…

Sargon De Basso: Ja ja tala klarspråk… det är bara att säga [skratt]

Leonidas Aretakis Terne: Jaa, men det är människor som har mördat fackföreningsledare i Sverige, dom misshandlar folk som går på pride-parader…

Sargon De Basso: Jaa.

Leonidas Aretakis Terne: ..alltså det är nazister, dom vill ha tillbaka tredje riket. Dom vill att kanske du och jag ska återvandra i bästa fall, i värsta fall vill de ha oss i läger.

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: Varför företräder du dom här människorna?

Sargon De Basso: Mmm. Ja för det första ska jag säga, i klientkontakter har jag aldrig upplevt något problem med att företräda nationalsocialister, de är inte otrevligare än klienter i övrigt. Tvärtom skulle jag säga. Det här låter jättekonstigt… så är det nästan röda mattan varenda gång jag företräder en person ur NMR av någon anledning.

Leonidas Aretakis Terne: Varför tror du att det är så?

Sargon De Basso: Äh jag har fan ingen aning, det får du fråga, det får du fråga dom.

Leonidas Aretakis Terne: Dom är inte vana att någons företräder, skriver du i boken…

Sargon De Basso: Jamen jag tror att dom har sån extrem misstro mot hela rättssamhället va. Så känner dom att här kommer en advokat som är lite stridbar, och så framförallt har jag vunnit många mål vilket gör att man ökar då säkert i aktning hos vissa, och så vidare. Så det har väl med saken att göra. Men det var en ren jävla sinkadus som gjorde att jag företrädde den första personen som är medlem i NMR, det var mer eller mindre en dubbelbokning från en kollega på västkusten, som jag halkade in i det här Kärrtorpmålet. Då tänkte jag lite för mig själv, för där var det ju lite såhära, man försöker va lite vinnarskalle va. För man kommer in i det målet, och du vet att alla tilltalade är nationalsocialister, alla på läktaren är det också. Alla advokater, åklagare, domstolen, alla är liksom sinnebilden av ariern. I deras väld. Och så kommer jag in som ensam semit och ska företräda en av de här personerna. Då tänkte jag, i nåt ögonblick, när jag gick in där i rättssalen, att nu ska dom får se. Eftersom att då den här idén om att ras är behäftat med vissa olika egenskaper osv, vad den ensamme semiten kan göra när han har en bra dag på jobbet. Och…efter den förhandlingen så haglade liksom förfrågningarna in och då blev det fler och fler som jag företrädde. Men det har aldrig varit några mord-mål och vidare, utan allt som oftast är det ärenden där straffvärdet ligger på villkorlig dom och straffböter ska jag säga, det är väldigt, väldigt sällsynt att det är något annat. Och då är det hets mot folkgrupp som är framför allt.

Leonidas Aretakis Terne: Just det…men hur kommer det sig att du tar dig an så många såna fall av den typen…finns det liksom en princip här som du slåss för eller har det bara råkat bli så.

Sargon De Basso: Jag tror att det finns nån princip som jag, som jag fastnar vid. Det är verkligen på det sättet att rättsväsendet eller dom rättsvårdande myndigheterna är inte blinda. Det är dom inte. När det är en människa som väcker avsky så att säga, då är det hårdhandskarna på. Och det kan jag säga med en gång att den som tror att polisen, åklagare och domare är flata mot nassar, är helt ute och cyklar. Jag vet att det har vart såna diskussioner med demonstration och så vidare, och varför och varför va. Utan det är hårdhandskarna på, oavsett vilket ärende det är. Och jag brukar säga det är det är just dom ärenden där hårdhandskarna åker på va, som det måste finnas det bästa tänkbara försvaret. Där blir det ännu mer angeläget att personen i fråga får liksom ett handfast och klockrent försvar. Så på nåt sätt så är det de där ytterligheterna, det är där det avgörs. Om rättssäkerheten håller eller om den bara klappar ihop.

Leonidas Aretakis Terne: Apropå att företräda då ett gäng antisemiter och arier och så vidare, hur har det varit? För du skriver lite grann, det är ett tema i boken också, att det är väldigt få med utländsk bakgrund. Har det varit en grej? Har det påverkat dig?

Sargon De Basso: Jag vet inte, just mitt påbrå, jag gör inte ett sånt jävla stort nummer av det. Egentligen.

Leonidas Aretakis Terne: Men kommer du med en annan vinkel eller?

Sargon De Basso: Jag vet inte, jag vet inte om jag ska vara helt ärlig faktiskt. Jag kan inte säga det men.. Men självklart i början, så var det ju så ovant. Jag tror jag skriver det i boken också faktiskt att… i början var det fan ta mig ingen som kunde tro att man ens var jurist när man kom med kostym. Alla trodde att jag var tolk i början på 2000-talet. Så det var ju lite ovant på det sättet. I dag ser…är kartan helt annorlunda. Sen skulle jag säga att i dessa tider, mer än nån annan tid som jag har upplevt i Sverige alltså från 77 när jag är född fram till i dag så har vi ett kall. Alltså advokaten och juristen har ett kall. Och kallet är att stå upp kompromisslöst för rättssäkerheten. För mitt påstående är allt jämt, att rättssäkerheten står under attack från allt från medierna, politikerna, och alla jävla tokstollar som finns på sociala medier och fan och hans moster. Så att vi har en uppgift i den här världen; det är att våga gå ut i civilsamhället, ta debatten och våga stå upp för rättssäkerhet. Oavsett vem människan är. Liksom oavsett ras, kön, hudfärg you name it. Så att….det har aldrig varit så angeläget som nu alltså. Fy fan vad det brinner.

[Musik]

Leonidas Aretakis Terne: Finns det nån gång du har känt efteråt att jag kunde ha gett min klient de här 99 procenten eller hundra procenten, men det här sista, trycka på, det hade jag inte behövt ge, för jag vet ju att den jag företräder, han är skyldig. Har du någonsin haft den känslan?

Sargon De Basso: Nej, vet du varför? Jag kan tycka ibland att ett förhör inte gick bra va. Att jag gick för långt och att det inte gagnar klienten. Den känslan kan jag ha haft några gånger. Men vi måste komma ihåg, för att förstå hur det är, jag är försvarsadvokat. Jag har inte objektiviteten för ögonen. Alltså folk missuppfattar vår roll. Dom tror att vi ska vara objektiva, att vi ska verka för nån allmän sanningsökande och så vidare. Det är inte det min uppgift är. Min uppgift är att vara högst subjektiv. Jag ska bara ha ett enda intresse för ögonen, och det är klientintresset. Jag ska bortse från allt annat. Allt annat är ovidkommande i min värld. Till och med sanningen, inom citationstecken är ovidkommande.

Leonidas Aretakis Terne: Mmm. Men jag förstår att den är…

Sargon De Basso: Jag ska inte gå ut på nån jävla fiske-expedition och försöka hitta nån sanning utan min klient säger; jag förnekar brott och jag vill bli frikänd. Och då är min, vad heter det, målbild att frikänna vederbörande. Inget annat.

Leonidas Aretakis Terne: Ja.

Sargon De Basso: Så enkelt är det bara.

Leonidas Aretakis Terne: Ja visst men personen, det gäller då bara yrkespersonen Sargon De Basso..

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: Om man tänker privatpersonen Sargon De Basso har ju då gett allt för vad det nu kan vara, för olika former av kriminella och du kanske har vetat ändå nån stans, som privatperson, att den här personen är skyldig men du har ändå sett till så att de kommer ut i samhället igen. Andra sidan är upprörda, de får inte nån upprättelse, deras anhöriga är liksom har dött eller något annat. Vad…hur kan du känna då? Kan du känna att du har gjort fel på nåt sätt eller känns det ändå…

Sargon De Basso: Men där, där tror jag ändå nog att vi alla är liksom lite hycklare i den bemärkelsen att om det är så att jag går in med nån jävla uppförsbacke i en process och sen ger dom nån form av processföring som så blir det ett utfall som blir otroligt lyckligt för klienten liksom att klienten ändå blir frikänd va…och känsla är ganska påtaglig, då säger jag nog för mig själv så här; vet du va, det var inte jag som frikände, det var domstolen som gjorde det.

Leonidas Aretakis Terne: Mmm.

Sargon De Basso: Så att där blir det nog så att jag är, i en form av självbevarelsedrift, lite hycklare va. Men vet du vad det är inte dom målen som är problemen. För det som är en av nidbilderna av det som vi har i Sverige vad gäller rättsväsendet, det är att folk tror att jag går in där som en advokat i rättssalen med min jävla champagnevisp och sen visp så blir bara alla frikända! Men det är inte så, alla blir dömda i Sverige. 95% av alla åtal vinner bifall i gamla Svedala. Så att det är välkommen till verkligheten.

Leonidas Aretakis Terne: Är det för lätt tycker du? Är det för många?

Sargon De Basso: Svar ja. Tänkt dig om bara en enda procent är feldömd. Hur många tusen personer är det inte som oskyldigt döms varje år? Problemet för mig, det är inte när jag vaknar upp och på morgonen och tänker att den här människan är liksom skyldig, fan om han blir frikänd. Vet du varför, för han blir i praktiken aldrig frikänd. Problemet är när jag vaknar upp på morgonen och känner fan den här personen kan vara oskyldig. Tänk om jag har en dålig dag på jobbet och vederbörande får åtta års fängelse. Det är mitt problem. Då darrar jag manschetten.

Leonidas Aretakis Terne: Har nått fall någons varit så pass tufft så att du funderat på att lägga av.

Sargon De Basso: Yrket?

Leonidas Aretakis Terne: Mmm.

Sargon De Basso: Jag får en dom om tio dar alltså, om han blir dömd, då…skratt…jag kommer inte lägga av men de kommer göra ont. Vet du.. jag fattar inte det…trots att jag hållit på tjugo år i den här branschen…så nånstans så känner jag fortfarande… kanske inte i samma utsträckning som det var förr i världen…men fortfarande den här liksom ilskan, när jag känner du vet den där orätten. Jag önskar.. när fan ska jag bli den dära, du vet den där sköna kollegan som går runt med den där kulmagen och tofsloafers o bara di di di di….

Leonidas Aretakis Terne: Är det här advokatvärlden?

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Sargon De Basso: Ja.

Leonidas Aretakis Terne: det låter som mina kollegor…

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Sargon De Basso: Som bara går omkring där i Borås tingsrätt och som bara skiter fullständigt i om en människa… ibland så avundas jag dom människorna, de är som jävla teflonpannor, vart fan försvann känslorna. Där kanske blatten i mig kommer fram. Att liksom de här känslorna.. för att jag har fortfarande det ibland, i vissa mål där jag engagerar mig som det här där jag får dom då om, om, om någon vecka eller två. Han får inte, alltså du vet…

Leonidas Aretakis Terne: Då blir det en debattartikel eller två?

Leonidas Aretakis Terne: [skratt]

Sargon De Basso: Jag e liksom så hära, jag är dåligt sällskap när jag tänker på det ärendet.

Leonidas Aretakis Terne: Mmm.

Sargon De Basso: Han får inte bli dömd.

[Musik]

Sargon De Basso: Det som har hänt med den svenska kriminaljournalistiken att, det är att den går helt och hållet myndigheternas ärenden, om du frågar mig. Varför då, för att varje gång det åtalas så presenteras så att säga innehållet i åtalet som att detta har hänt. Detta är liksom sanningen. Och redan när du har liksom den infallsvinkeln så blir allt annat som går emot så klart nån orätt. Nåt systemfel, någonting som inte stämmer va. Det är där vi har problemet i Sverige, liksom det är bara ena sidan som får komma till tals inom journalistiken. Det är den som får favör. Och det är ett jätteproblem för ur det kommer också nidbilder kring rättsväsendet. Idéer om att Sverige tex har… för låga straff. Har vi verkligen det? Alltså på riktigt? 30% av dom som sitter på kåken i Sverige sitter för narkotikabrott. Mitt påstående är nog att Sverige har världens…västvärldens hårdaste narkotikastrafflagar. En ensamstående småbarnsmorsa har krängt, för att liksom fylla ut sin kassa…helt tidigare ostraffad, har krängt liksom ett preparat som är icke narkotikaklassat i Sverige, det kallades för mefedron. Lagstiftiningen halkade efter och man klassade det som narkotika, ett par veckor efter det narkotikaklassas så gör man tillslag åt henne, hos henne, hon har ett paket hemma som hänger, som liksom dinglar över sängkanten. Fjorton års fängelse. Utan att blinka. Bara så.

[Ljud av att Sargon slår med handen mot stolen]

Sargon De Basso: I vilket annat jävla land klipper du till en människa på det sättet.

Leonidas Aretakis Terne: Mmm.

Sargon De Basso: Då kan vi harmonisera med övriga Europa då. Alla dessa förebilder som vi hittar i kvällspressen. Om det är Danmark eller va fan det än må vara. Låt oss höja straffet då för 23 stycken gängkriminella.

Leonidas Aretakis Terne: Jag tycker…

Sargon De Basso: Men du förstår vad jag menar?

Leonidas Aretakis Terne: Jaaa men jag undrar bara, kommer det från det hållet. Det är klart att Expressen jagar klick liksom det är så…

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: Så har det varit, det är liksom en marknadsekonomi.

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: Men det kommer ju, det finns ju en politisk rörelse.

Sargon De Basso: Ja ja.

Leonidas Aretakis Terne: Den är ju över hela världen liksom.

Sargon De Basso: Ja ja visst.

Leonidas Aretakis Terne: Det är liksom inte Expressen som driver den…hur tar man sig ann den? Det är en jävligt svår fråga.

Sargon De Basso: Mmm.

Leonidas Aretakis Terne: Den sträcker sig utanför tidningsvärlden och rättssalen och…

Sargon De Basso: Jag tycker det går hand i hand. Jag tycker agendan och allt som oftast.. Det börjar med att medierna har en infallsvinkel, sen kommer politikerna, för att dom vill ju alltså profitera, de vill ju fiska röster helt enkelt. Och då då kommer ju…för det vet vi ju…att allt som oftast så kommer lagförslagen… det är fan två dar efter en artikel ju. Du behöver…sambandet behöver…det är inget hemligt spår…Utan kommer en debattartikel, ett ärende eller vad det en må vara…så kan du ge dig fan på att Morgan Johansson står där… vad heter det… två dar senare med ett nytt lagförslag, eller en ny utredning som ska sparka igång och så vidare. Men jag säger inte att allting är mediernas fel, politikerna har också med saken att göra, samtiden har också med saken att göra….Politisk vilja än vad fan de än må vara….

Leonidas Aretakis Terne: Men du vill avkrimina… avkriminalisera det har du också varit lite engagerad i den frågan…Du vill avkriminalisera cannabis.. eller är det fler….

Sargon De Basso: Jag vill att man slopar ringa narkotikabrott. Alltså allt eget intag av rusmedel ska vara avkriminaliserat. Så jag tycker inte att en människa som petar i sig en substans, ska anses vara kriminell. Alltså få den stämpeln i pannan. Jag, jag tycker inte det. Och jag tro till och med att det är kontraproduktivt och jag tror att det är oklokt av Sverige att ha det på det sättet.

Leonidas Aretakis Terne: Om du har en dålig dag, hur tacklar du det, för det drabbar ju nån väldigt hårt.

Sargon De Basso: Aj jag…För det första får man inte ha en dålig dag. Advokater är ju i princip aldrig sjukskrivna över huvud taget kan jag säga. Så att man, man ser nog till att inte ha en dålig dag helt enkelt. Men sen infinner sig den frågan att om man har en dålig dag i den bemärkelsen att man får en dålig dom, hur tacklar du det. Och jag tror nog att jag kommer göra så här… om då tio dar… i det ärende som jag pratar om där jag känner att om den killen döms så kommer det att göra ont va…i mitt hjärta. Jag tror att jag kommer försöka fly dom närmsta timmarna. Jag går och lägger mig i en soffa, kanske drar nåt täcke över mig. För att jag kommer vara så jävla skakig. Och sen kommer jag sova några timmar. Och sen vet jag hur jag funkar. Tre, fyra timmar senare när jag vaknar upp…då tänker jag så här… nu jävlar…skratt…. Och så kavlar jag upp ärmarna och så på med blåstället… skratt… och sen ska vi överklaga den där jävla skiten!

[Musik]

Madeleine Banks: Ja men då tackar vi Sargon De Basso och Leonidas Aretakis Terne för… jag tyckte det var ett superintressant samtal, vad tänkte du Helena?

Helena Pennlöv Smedberg: Jag gillar ju Sargons åsikter om rättssäkerhet och om hur viktigt det är att alla faktiskt har rätt till en rättvis prövning, vilka gräsliga brott man än har begått. Sen tänkte jag på vad han sa att folk tidigare trodde att han var tolken när han kom in i rättssalen…det här behovet at förebilder som vi har. Både vad gäller av kvinnor och personer av utländsk härkomst. Att det har så stor betydelse. De flesta domare och åklagare är ju redan kvinnor som han berättar och det gäller snart också advokater och jag tror inte nån längre tror att Sargon De Basso är tolken när han kommer in i rättssalen.

Madeleine Banks: Nej det har jag verkligen svårt att tro…Jag tänkte på en grej som Per Wirtén skrev i Expressen häromdagen om att omvärdera redan invanda åsikter, och att jag verkligen fick mig en tankeställare när jag lyssnade på det här samtalet. Och sen så funderade jag lite på det här kring medias rapportering. Att det är verkligen något som vi måste återkomma till i våra återkommande intervjuer.

Helena Pennlöv Smedberg: Det låter som en plan tycker jag. Vi ska också komma ihåg att säga att Sargons bok, Till mitt försvar, så klart finns att låna på biblioteket. Gå in på bibliotekuppsala.se för att reservera den och där finns den även som e-bok.

Madeleine Banks: Absolut och den är jättespännande så jag kan varmt rekommendera den. Och då är det bara att vi tackar för oss Helena. Hej då.

Helena Pennlöv Smedberg: Tack så mycket och hej då.

[Kort paus]

Madeleine Banks: Det här programmet producerades av Bibliotek Uppsala. Producent Madeleine Banks, i redaktionen Helena Pennlöv Smedberg och Iris Ash, ljud och redigering Girilal Baars och Richard Dinter.